Det sägs att det krävs 101 dagar per person av digital utbildning fram till 2022 för att komma ikapp (det digitala kompetensgapet). Informationsmängden idag överväldigar oss, det gäller att kunna sortera och fokusera. De problematiska ingredienserna är flera, dels att “livslängden på inlärda färdigheter sjunkit från 30 till under 5 år” och dels “för att nuvarande skolsystem fortfarande är anpassat efter dåtidens behov och inte nutidens snabba förändringstakt”.
Men frågorna är också kopplade till det seniora ledarskapet och vår egen vilja att fortbilda oss oavsett bakgrund och roll idag.
Det seniora ledarskapet, ett hinder?
Vi pekar på ett allvarligt problem med att det seniora ledarskapet på plats idag sätter hinder i vägen för den nödvändiga digitala utvecklingen.
Jag kan bara hålla med och jag ser mycket av detta genom mitt arbete som management konsult med fokus på företagsutveckling. Det inkluderar just omsättning av digitala strategier till praktisk tillämpning. Jag noterar just precis den utmaningen i ledningsgrupper och ägargrupper. Dels i det lilla microperspektivet att förstå vikten av digitala avtryck i cyberspace. Men också avseende kraftfull affärsutveckling för att möta de digitala utmaningarna som förändrar samhället i grunden.
Min uppfattning är också att en stor del av det etablerade ledarskapet inte är redo ur ett beställarperspektiv. Det vill säga att man inte har tillräckligt med kompetens för att göra korrekta beställningar av arbete avseende den digitala utmaningen. Det i sin tur leder till att arbetet inte blir gjort, eller att man helt enkelt inte får en fullgod leverans. Leveransen möter då inte de förväntningar man kanske hade från början, och man orkar inte ta itu med frågan igen..
Informationsmängden överväldigar oss
Många företagsledare tar inte till sig möjligheterna som erbjuds i allt större takt i och med digitaliseringen. Jag upplever att många helt enkelt inte orkar sätta sig in i djungeln av ny nomenklatur, förändrad kompetens, nya titlar, nya kommunikationskanaler, etc. Det fullständigt överväldigar många företagsledare, som en digital tsunami.
Anledningen till detta är inte konstig, många har nog med sin vardag, som man idag upplever som sin vardag. Det vardagliga stöket med kunder, personal, leveranser, produktion, kvalitetsfokus, rapportering, budget, styrelsemöten, osv. Det all tid i anspråk och den digitala flodvågen av utveckling och krav på förändring får ej rimligt med plats på agendan. Även om det kanske finns en molande värk i magen då man vet att det digitala borde prioriteras.
På det temat är Storytells förvärv av Norstedts ett bra exempel på hur det kan gå, läs mer om Störande Innovationer, om man som ledare inte sköter sin omvärldsbevakning och digitala omställning.
Hur uppnår vi rätt digital kompetens
Frågan som uppstår är vem som egentligen är ansvarig för att säkerställa att den arbetande populationen, och inte minst de i ledande befattning, uppnår rimligt goda nivåer på digital kompetens?
Personligen tycker jag att att skolan självfallet har sitt ansvar att anpassa utbildningens form och innehåll för att möta framtidens behov. Utmaningen är att planeringen är för långsam i förhållande till den extremt snabbrörliga digitala världen.
Men väl ur skolan hur gör vi då? När vi redan befinner oss i arbetslivet med begränsande kompetenser.
I en artikel i VA skriver författaren att det skulle behövas 101 dagar per person av utbildning fram till 2022 för att möte kompetensbehovet. I viss mån ligger det naturligtvis i arbetsgivarens intresse att fortbilda sin personal men det borde vara viktigt för var och en själva också.
Eget ansvar för digital fortbildning
Om vi bortser från den akademiska världen så anser jag att alla har ett stort eget ansvar att fortbilda sig oavsett inom vilket område man agerar. Behoven av fortbildning varierar ju litet beroende på vilken roll och arbete man har just för tillfället. Men, om man inte löpande fortbildar sig halkar man efter på arbetsmarknaden och blir mindre intressant för arbetsgivaren. Tyvärr blir kompetensgapet snabbt oöverstigligt och alltså mycket svårt att ta igen.
Det finns även en djupare tanke som handlar om att inte “hata att gå till jobbet” ….
53% av dagens jobb försvinner
“Sverige är extra känsligt för digitaliseringen, 53% av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de två kommande decennierna“, skriver Stiftelsen för strategisk forskning i Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige.
Detta borde ställa saker på sin spets för många i arbetslivet, om inte annat borde det vara en tankeställare. Speciellt om det enda mål man har “är att hänga kvar till pensionen…”
Exponentiell utmaning
Med tanke på att allt fler arbetstillfällen blir digitala och allt fler tunga arbeten försvinner så skapar det en exponentiell utmaning. Utmaningen består i att en allt större del av den arbetsföra populationen inte har en grundläggande kompetens för att ta till sig fortbildning inom den kraftigt växande digitala sektorn. Vilket i sin tur ger vid hand att det växer fram en allt större fullt arbetsför population som inte är intressant för arbetsgivaren i den digitala eran.
Givet att man inte redan nu börjar skaffa sig grundläggande digital kompetens för att kunna vara attraktiv för de framtida behoven på arbetsmarknaden. Med nu menar jag idag, inte i morgon.
Gigekonomi, en räddning!
Det fina i kråksången är att de nya arbetstillfällena erbjuder många fler spännande och lukrativa möjligheter för den framtidsorienterade individen. I den nya gigekonomin så är förutsättningarna så mycket större att bli sin egen lyckas smed. Vi kan sluta gnälla på vår arbetsgivare (“hata att gå till jobbet”) och istället erbjuda våra tjänster i en snabbrörlig marknad och hoppa från uppdrag till uppdrag. Uppdrag som vi själva väljer och älskar. Vi kan alltså själva skapa våra arbetstillfällen och erbjuda våra tjänster till marknaden.
Utmaningen består självfallet i att göra sig attraktiv i arbetsmarknaden, men det är väl egentligen ingen skillnad mot idag? De som kanske drabbas är de som saknar motivation att fortbilda sig. Men är de verkligen en tillgång på en arbetsplats oavsett?
Med en dator och en mobil kan du slå världen med häpnad, även med små medel.
Nätverkande blir en viktig del i det arbetet, att synas, höras, berätta vad man kan, hålla kontakt med sina prospects och kunder.
Einar Wiman skriver i Motivation: “Till en början gick utvecklingen kanske inte så fort, men i takt med att digitaliseringen av samhället och arbetslivet blivit mer påtaglig har också gig-ekonomin börjat få fäste. Att få en exakt bild av gig-ekonomins utbredning är svårt – men enligt en uppskattning som software-företaget Intuit gjorde 2017 så kan 34 procent av den amerikanska arbetskraften räknas som gig-arbetare, och siffran beräknas stiga till 43 procent år 2020, skriver Forbes.”
Arne Olafsson: Nyfiken doer med bred erfarenhet inom alla aspekter av ledning, digitala strategier, SEO, organisation, försäljning, rekrytering, produktion och kundhantering. Intresserad av tidiga stadier av uppstart samt mogna företag. Erfarenhet från ett brett spektrum av organisationer och affärssegment i alla stadier av företagens livscykler. Stort digitalt fokus sammanflätat med klassisk affärsutveckling.
Specialiteter: Turn arounds, digitala strategier, försäljningsstrategier för snabb tillväxt, förändringsledning, ledarskap, effektivitet, rekryteringsstrategier och handlingsåtgärder.
Kontakt: arne@olafsson.se eller +46 (0) 701825532
